Vi sliter i varje hjärta med svagare slag.
Klottrar på era perfekta ansikten med skvaller och lögner.
Slår sönder våra armbågar och skyller på honom.
Tänder på henne men tänker på honom
Älskar med honom men längtar efter han.
Blöder när ingenting har hänt.
Vi kan väl röka på tillsammans och sedan sova?
Jag har så mycket lättare att slappna av då.
Det fanns en gång en tid, den var aldrig bättre.
Vasaskolan röker upp sig själv.
Försvinner in i ett moln av rök.
Det kryllar av oerfarna politiker.
Snart har alla dödat någon.
Snart har vi alla förökat oss.
Inte ett knyst om detta, okej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar